Leufsta Herrgård
Dagens herrgård uppfördes (liksom det övriga bruket) efter rysshärjningarna 1719 och stod klar till det yttre på 1730-talet. Den uppfördes med flyglar innanför det vackra borggårdsstaketet som är smitt i järn från Lövsta. Huvudbyggnadens bottenvåning inreddes med matsal och förmak samt övervåningen med sovrum. Flyglarna inreddes till gästrums- och köksflygel. Två paviljonger mot vattnet inreddes till naturaliekabinett och bibliotek. På borggården finns också rundhusflyglarna som fungerade som personalbostäder samt förråd. På 1750 talet anlitades arkitekten Jean Eric Rehn att färdigställa inredningen i herrgården.
På guidade turer i herrgården visas salonger, den eleganta matsalen, sekelskiftesbiblioteket, det gamla herrgårdsköket samt övervåningens festsal. Även konserter, bröllop och utställningar arrangeras i herrgården.
Brukets historia
Lövstabruk var en gång i tiden Sveriges största järnbruk och ett av världens förnämsta. Redan under medeltiden började järn behandlas i Lövstabruk. Under 1500-talet fanns ett bondebruk på platsen som drevs av bönder i Österlövsta socken.
Vid århundradets slut anlades kronobruket Lövsta. Jämte Österby bruk och Gimo bruk utarrenderades Lövstabruk 1626-27 till det Nederländska köpmännen Willem de Besche och Louis de Geer. År 1643 gick Louis De Geer in som ägare till Lövstabruk och flyttade även en del av sin verksamhet till Sverige.
Vid Louis De Geers död 1652 övertogs Lövstabruk av sonen Emanuel. Det var under dennes tid som grunden lades till en större herrgårdsanläggning. Efter Emanuel de Geers död 1692 fick brorsonen Charles de Geer ärva bruket. Bruket fick nu den strikt utlagda stadsplan som i stora drag fortfarande är bevarad. År 1719 brändes större delen av bebyggelsen ned i de så kallade Rysshärjningarna. Friherre Charles de Geer återuppbyggde bruket igen efter samma generalplan som tidigare använts. Herrgården med flyglar uppfördes i sten i liknande stil som den nedbrända karolinska herrgården av trä. Parken fick behålla sin barockutformning. Från återuppbyggnadsskedet härrör större delen av övrig bevarad bebyggelse, bl.a. arbetarbostäder, kyrka, kontor och förvaltarbostad. I kyrkan finns fortfarande den mäktiga Cahmanorgeln kvar som uppsattes av konstruktören Johan Niklas Cahman och stod färdig 1728.
Vid mitten av 1700-talet gjorde Charles de Geer vissa moderniseringar. Grindarna intill parken som ritats av arkitekten Jean Eric Rehn uppsattes. Intill herrgårdskanalen byggdes paviljonger för bibliotek och naturaliekabinett. Rehn ritade också nya inredningar till herrgården. Friherre Charles de Geer var också en ryktbar naturvetenskapsman med entomologi som specialitet. Hans omfattande bibliotek finns fortfarande till stora delar kvar i det vackra 1700-tals biblioteket. Delar av samlingen förvaras dock på Carolina Rediviva i Uppsala. Leufstasamlingen ägs idag av Uppsala Universitets Bibliotek.
Av industribebyggelsen i Lövstabruk finns tyvärr inget bevarat. Vallonsmedjan vid bruksdammens norra ände revs en kort tid efter järntillverkningens nedläggning 1926.
Lövstabruk blev 1730 fideikommiss och var i familjen de Geers ägo fram till 1986, då Stiftelsen Leufsta bildades av Uppsala läns landsting, Länsstyrelsen, Uppsala Universitet, Tierps kommun och familjen de Geer. I dag bedriver stiftelsen besöks- & turistverksamhet i herrgården m.fl. byggnader.
Idag förvaltas stora delar av Lövstabruks byggnader och park av Statens fastighetsverk.